Min arbetsplats är alltså Högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Domstolen finns i vackra gamla byggnader på Riddarholmen i Stockholm, med utsikt över Riddarfjärden bort mot Västerbron i väster och mot Gamla stan i öster. Tills för ett par år sedan hette domstolen Regeringsrätten. Namnbytet gör det tydligt att det är en självständig högsta domstol, utan anknytning till regeringen.

Vi tar emot drygt 8 000 mål per år och jag och mina 15 kollegor ägnar en hel del tid åt att avgöra vilka av dessa mål som vi ska ta upp till prövning. Det är nämligen så att vi inte dömer i mer än några hundra av dessa mål. Vi ska bara ta upp och pröva mål i vilka vår dom kan vara till vägledning för domstolar och myndigheter i framtiden (s.k. prejudikat). Det ska alltså vara fråga om mål där det inte är helt klart hur lagen ska tolkas. Vi måste därför följa med i samhällsdebatten, veta när en viss fråga aktualiseras för första gången och ha koll på om lägre domstolar tycks döma olika i samma slag av mål. Däremot ska vi inte pröva ett överklagande bara för att vi i just det enskilda fallet möjligen skulle ha dömt annorlunda.

I mål som vi inte tar upp till prövning får den klagande ett beslut i vilket det sägs att vi inte beviljar prövningstillstånd. Någon närmare motivering till varför vi ansett att just det målet inte är viktigt för framtiden kan vi dock inte ge.

Jag tycker att det, av flera skäl, är ett stort privilegium att få arbeta i HFD.

För det första: Det är ett stort ansvar att vara delaktig i att avgöra mål där resultatet ofta kommer att ha stor betydelse för många medborgare. Eftersom våra domar är prejudikat bildar de grund för att i framtiden avgöra t.ex. om enskilda ska betala skatt i en viss situation eller vem som har rätt till sjukersättning.

För det andra: Det är stimulerande, men också krävande, att så många olika slag av frågor kommer upp i förvaltningsdomstolarna. I stort sett alla slag av myndighetsbeslut kan överklagas. Under en och samma dag kan vi komma att lyssna på föredragningar om t.ex. komplicerade skattemål, om rätt till vapenlicens, om tvångsomhändertagande av barn, om funktionshindrades rätt till bistånd, om rätt till arbetslöshetsersättning, om rätt till skolskjuts och om rätt till sjukpenning. Det är ca 500 olika typer av mål som kan komma upp hos oss.

För det tredje: En mycket viktig del av vårt arbete görs av skickliga och engagerade yngre domare som förbereder och föredrar målen för mig och mina kollegor. De arbetar här under några år och går sedan vidare, oftast till en fast domartjänst. Det är en förmån att få arbeta nära, och inspireras av, nästa generation domare.

Som ordförande och chef för domstolen bär jag förstås det yttersta ansvaret för verksamheten. Men eftersom vi har en väl fungerande kansliorganisation kan jag ägna mest kraft åt det jag trots allt, som domare och yrkesman, tycker är mest tillfredsställande: att pröva principiellt viktiga, oftast svåra, juridiska frågor.