Under mina år som domare har jag vid olika tillfällen arbetat utomlands, bland annat i fredsfrämjande verksamhet. Mitt senaste internationella uppdrag pågick under 2012 i staden Pristina i Kosovo. Jag tjänstgjorde då som Appellate Panels Judge vid en specialinstans inom högsta domstolen (the Special Chamber of the Supreme Court). Den domstolen inrättades efter Kosovos frigörelse från Serbien och har hand om olika slags privatiseringsmål. Tjänstgöringen var organisatoriskt en del av EU Rule of Law Mission in Kosovo (EULEX).

Tvister om vem som äger vad
Kosovos övergång från en provins i en kommunistisk stat, till ett eget land med marknadsekonomi, har bland annat inneburit att en stor mängd tvister om äganderätt av tidigare kollektivt ägda fastigheter och företag måste lösas. I arbetet vid domstolen hade jag en egen rotel och till min hjälp en kosovansk beredningsjurist som hette Gazmend Sylaj. Vid domstolen arbetade både internationella domare från bland annat Italien, Finland, Bulgarien och Tyskland samt lokala domare från Kosovo. De flesta målen vid domstolen handlade om tvister som gällde äganderätten till fast egendom samt rätten för arbetstagare att ta del av intäkter vid försäljning av kollektivt ägda företag.

Det mest omfattande målet under min tid vid domstolen gällde ett stort lagerhus med varor som brunnit ner redan år 2000. Lagret ägdes då av ett kollektivt ägt företag. I målet fanns 16 olika målsägande som krävde ersättning för de varor som brunnit upp. De målsägande fick rätt till slut, även om ersättningsnivåerna blev lägre än vad de begärt. Det framkom nämligen att målsägandesidan hade överdrivit såväl mängden förstörda varor som värdet av varorna ordentligt. Ett företag påstod till exempel att de förlorat ett extremt stort antal skolväskor i branden. Antalet förlorade skolväskor som de uppgav till domstolen var till och med högre än antalet skolelever i hela Kosovo.

Demonstrationer utanför domstolen
Ibland var det demonstrationer utanför domstolslokalen med upp till 100 demonstranter. Framför allt protesterade de mot domstolens långa handläggningstider. Polisen var oftast på plats och stoppade dem från att komma in. Vad demonstranterna ville var helt enkelt att få klarhet i vad som hände med deras mål.

Under några månader var jag president i SCSC och då träffade jag några representanter för en demonstration. Det var ovanligt att de fick träffa någon från domstolen, men det enda jag kunde lämna besked om var att ”vi arbetar på målet”. De var nöjda med att äntligen få träffa någon från domstolen, men naturligtvis missnöjda med att de inte fick något mer konkret svar. Jag hade velat kunna säga till dem att vi tog deras mål, som redan då var tre år gammalt, med förtur, men det var inte möjligt eftersom det inte fanns några regler avseende handläggning av mål med förtur och jag kunde inte tvinga den ansvariga domaren att skynda på handläggningen. 

Det var en brist att det på SCSC fanns ett så starkt motstånd mot att träffa brukarna, lyssna till dem och informera om arbetet. Jag hade hoppats att det funnits en större öppenhet hos mina kosovanska kollegor, och för den delen även hos de andra internationella kollegorna, om i hur man bör bemöta brukarna. Jag insåg att det är viktigt att det finns en öppenhet och dialog mellan domstolen och brukarna för att undvika missnöje hos brukarna och missförstånd om hur domstolen arbetar. 

Erfarenhetsutbyte
Själva domstolsarbetet innebar att internationella och kosovanska domare diskuterade mycket sinsemellan. Syftet med EU:s uppdrag i Kosovo är att stötta landet i uppbyggandet av ett fungerande rättsväsende, och just utbytet av erfarenheter är en viktig del i detta. Erfarenhetsutbytet handlar dock inte bara ensidigt om att Kosovo ska lära sig av EU-länderna. När man åker ut på ett sådant här uppdrag börjar man också ifrågasätta sitt eget arbetssätt hemma. Hemma har man liknande bakgrund som sina kollegor och ofta liknande uppfattningar, men i Kosovo fick man argumentera i målen på ett annat sätt.

Att få använda sina erfarenheter som domare utomlands är en unik möjlighet. Det har gett mig väldigt mycket på det personliga erfarenhetsplanet. Jag hoppas att jag också har bidragit lite till Kosovos utveckling – att jag har sått några frön.