Jag har varit justitieråd i Högsta domstolen sedan år 1998 och ordförande sedan år 2010. Som Högsta domstolens ordförande har jag det yttersta ansvaret för verksamheten. Som myndighetschef leder jag arbetet i Högsta domstolen och ansvarar för att verksamheten bedrivs effektivt och enligt gällande regler.

Högsta domstolen är i princip inte en tredje instans som överprövar hovrätternas avgöranden. Domstolens viktigaste uppgift är att välja ut mål som innehåller rättsliga frågor av allmän betydelse och som genom domstolens avgöranden får en lösning som kan ge vägledning för hur domstolar i framtiden ska bedöma liknande rättsfrågor. Hur ser då en vanlig arbetsvecka ut för mig, t.ex. den föregående veckan?

Eftersom arbetet som domstolens ordförande tar en stor del av min arbetstid deltar jag i den dömande verksamheten i något mindre utsträckning än övriga justitieråd. Jag är emellertid ordförande på den ena av de två dömande avdelningarna. Det innebär att jag ska ansvara för administrationen av den dömande verksamheten på den avdelningen. Veckan inleddes med att jag som ledamot deltog i föredragningar där jag och ytterligare två justitieråd skulle avgöra om prövningstillstånd skulle beviljas, dvs. om vi ansåg att målen var lämpliga för att ge vägledning för den framtida rättstillämpningen.

Vissa mål innehåller frågor som kräver ett snabbt beslut från domstolen. Det kan t.ex. vara fråga om mål där någon är häktad. För att kunna hantera sådana frågor snabbt finns det under alla arbetsdagar två justitieråd som har jour. Under måndagen var jag ett av de justitieråd som hade det, vilket bl.a. innebar att jag var tvungen att vara tillgänglig med kort varsel. Eftersom jag dessutom deltog i föredragningar blev dagen något hektisk.

Som myndighetschef har jag ett övergripande ansvar för organisatoriska frågor och administration. Inom Högsta domstolen pågår för närvarande ett arbete med en förändring av ordningen för hur inkomna mål ska handläggas. Syftet är att målen ska hanteras effektivare och att parterna därigenom snabbare ska få besked om utgången i sina mål. Under tisdagen diskuterades frågan på ett ledningsgruppmöte där jag deltog. Därefter höll jag tillsammans med ledamöterna i ledningsgruppen ett personalmöte där vi informerade medarbetarna om ett förslag till förändringar för att kunna få återkoppling från medarbetarna med deras synpunkter.

Utöver arbetet med den dömande verksamheten och administrationen ägnar jag mig åt vissa representativa uppgifter. De högsta domstolarna i de nordiska länderna har möten ett par gånger per år och de högsta domstolarna inom den Europeiska unionen har årliga möten, i vilka jag deltar ibland tillsammans med några av mina kolleger i domstolen. Därutöver förekommer utbyte med andra länders högsta domstolar.

Inför de internationella mötena krävs förberedelsearbete. I mitten av veckan fick domstolen besök av en delegation från Turkiets högsta domstol. En stor del av samtalet med den turkiska delegationen ägnades åt organisatoriska frågor. Jag tog också upp frågor om mänskliga rättigheter med presidenten för den turkiska domstolen. Vid möten med andra länders högsta domstolar är mänskliga rättigheter ett återkommande tema och vad gäller de europeiska och nordiska domstolarna är Europakonventionen och unionsrätten givna gemensamma diskussionsämnen. För att besöket skulle bli meningsfullt krävdes förberedelser från min sida, såsom inläsning av hur det turkiska rättssystemet är uppbyggt och Turkiets aktuella status beträffande mänskliga rättigheter.

Torsdagen ägnades åt enklare administrativa uppgifter, bl.a. beslutade jag vilka justitieråd som skulle vara referenter i de mål som skulle avgöras veckan därpå och svårare mål som planeras för avgörande senare i år. Den som är referent i ett mål har huvudansvaret för målet och har till uppgift att efter överläggning till dom eller beslut skriva ett förslag till avgörande.

Under torsdagen höll jag även ett välkomstsamtal med en ny medarbetare. Det visade sig att hon hade sitt ursprung i Pakistan. Mot bakgrund av besöket från Turkiet dagen innan utmynnade samtalet i en intressant diskussion om hur situationen avseende mänskliga rättigheter, och då framför allt kvinnornas situation, ser ut i olika delar av världen.

Delar av torsdagen och fredagen ägnades åt den dömande verksamheten. Under torsdagen deltog jag i en återställning. Efter att ett mål har föredragits för avgörande och referenten har lämnat sitt förslag till avgörande samlas de ledamöter som deltar i avgörande av målet för att gå igenom den exakta utformningen och ordalydelsen av avgörandet. Detta möte kallas för återställning. En stor del av den övriga tiden ägnade jag åt att läsa in mig på de mål som jag skulle delta i under den kommande veckan.

Som ordförande i Högsta domstolen tillkommer även en del externa uppdrag. Jag är bl.a. vice ordförande i Domarnämnden. Nämnden har till uppgift att lämna förslag till regeringen i ärenden om utnämning av ordinarie domare och sammanträder cirka en gång per månad. Förutom att läsa in mig på de kommande målen läste jag även in mig på de ärenden som ska behandlas på nästa möte i nämnden.

På fredagen deltog jag kort i ett nordiskt besök. Denna gång var det Högsta förvaltningsdomstolen i Finland som var på besök hos den svenska Högsta förvaltningsdomstolen. Syftet med mitt deltagande var att lämna en redogörelse för Högsta domstolens senaste avgöranden när det gäller rätten att inte straffas eller lagföras mer än en gång för samma gärning. Denna rättighet är inskriven såväl i Europakonventionen som i den europeiska unionens Stadga om de grundläggande rättigheterna.

Veckan avslutades med en avtackningsmiddag för ett av domstolens justitieråd som nyligen gått i pension. Även om middagen inte innebar något arbete för mig så skulle jag hålla avtackningstalet. Det är alltid förenat med viss sorg att avtacka en kollega som man arbetat tillsammans med i flera år. Även om en domare alltid har ett professionellt, sakligt och opartiskt förhållningssätt i sitt dömande så uppnår man genom ett mångårigt gemensamt arbete, med svåra juridiska frågor och mycket tänkande, en nära arbetsgemenskap med en samfälld vilja att driva rättsutvecklingen framåt på ett ändamålsenligt sätt. Talet ska avspegla uppskattningen av den pensionerade ledamotens arbete i domstolen samtidigt som det måste vara underhållande och lite roligt.

Arbetet som justitieråd och ordförande är nog något av det mest stimulerande arbete man kan ha. Jag och mina kolleger ställs ständigt inför nya varierande utmaningar. Sällan har det varit så krävande och samtidigt så intressant att vara domare som i dag. Globaliseringen, samhällsutvecklingen liksom den tekniska och medicinska utvecklingen, samt europeiseringen av rätten, utmanar de rättsliga systemen och ställer stora krav på domarna. I denna samhälleliga och rättsliga dynamik bör domaren i sitt dömande besinna att domarämbetet är för den menige mans bästa insatt (brottstycke ur Olaus Petris domarregler).