Ibland tror personer som är misstänkta för brott att de är dömda på förhand. De tror att jag som domare i förväg har läst alla polisförhör och annat bevismaterial och redan bildat mig en uppfattning. Då brukar jag berätta att jag inte har läst allt material före rättegången och att det bara är de bevis som presenteras under rättegången som avgör hur domstolen kommer att döma.

Det är inte heller ovanligt att vittnen tror att domaren i förväg har läst det de har sagt i polisförhör och att de därför tror att de inte behöver berätta allt igen för domstolen. Då får jag förklara även för dem att jag inte har läst polisförhören före rättegången. 

Garanti för rättssäkerheten
Varför arbetar domaren på detta sätt? Det kan ju tyckas ineffektivt att inte läsa det material som åklagaren har lämnat in före rättegången. Men i själva verket är detta en viktig garanti för rättssäkerheten.

För domstolen gäller den s.k. omedelbarhetsprincipen. Den innebär att när en domstol dömer i ett brottmål (eller tvistemål) får den bara grunda sin dom på det som sagts i rättssalen vid rättegången. Ett syfte med denna princip är att domstolen ska ha bra förutsättningar att få överblick och kunna värdera hela bevismaterialet i ett sammanhang. Det är också viktigt att parterna – och särskilt en åtalad i ett brottmål – vet precis vilket material domstolen kan grunda sin dom på. En åtalad vet då vad han eller hon ska försvara sig mot och kan behöva förklara. Saker som sagts före huvudförhandlingen, t.ex. i polisförhör, och som inte upprepas vid förhandlingen, behöver därför inte en åtalad bemöta.

Har då det som sagts i polisförhören inte någon betydelse vid rättegången? Jo, det kan det ha. Det är inte ovanligt att det som någon sagt i ett polisförhör skiljer sig från vad samma person berättar vid rättegången. Då kan åklagaren eller försvarsadvokaten få läsa upp vad personen sagt i polisförhöret och fråga personen varför den berättat olika. Det som lästs upp från polisförhöret har då sagts i rättssalen och blir något som domstolen kan ta in i sin bedömning. Sedan är det en annan sak att det som sagts i ett polisförhör oftast inte får samma värde som bevis som det som sagts i rättssalen. Det finns flera skäl till det.

För det första är inte syftet med polisförhören att de ska användas vid en rättegång, utan för att utreda om ett brott kan ha begåtts och om åklagaren ska väcka åtal. Vid de förhör som har hållits hos polisen har inte alltid en försvarsadvokat varit med och haft möjlighet att ställa kontrollfrågor. När en person hörs i rättssalen finns det däremot möjlighet för alla inblandade, även domstolen, att ställa frågor för att reda ut oklarheter och för att försöka ta reda på hur säker en person är på sina uppgifter. Vidare är det så att när en person berättar något i rättssalen kan man se och lyssna på personen och iaktta hur personen uppträder, vilket kan ha viss betydelse när domstolen ska värdera vilket bevisvärde berättelsen har.

Full insyn i hur domstolen dömer
I en rättsstat är det viktigt att parter och allmänheten har insyn i hur domstolarna dömer. Att domstolar i brottmål och tvistemål bara kan döma över det som kommit fram vid rättegången gör att parter och allmänhet kan kontrollera hur domstolarna har utövat sin dömande makt. Nästan alla rättegångar är öppna för allmänheten. Genom att sitta med som åhörare vid en rättegång, och därefter läsa domen, kan medborgarna kontrollera att domstolen bara dömt över den bevisning som presenterats vid rättegången och hur domstolen värderat bevisen.